Jag är just nu påväg tillbaka ner på jorden.. eller ja.. tillbaka till verkligheten kanske? I vilket fall, jag börjat hitta tillbaka till mig själv, få rutin och kunna lägga tid på mig själv och mitt. Det tog några månader men det är en stor omställning att flytta, skaffa jobb/jobba, flytta ihop med någon ny, träna hund, utbilda hund, ah, ni fattar! Men som sagt nu börjar allt falla på plats! Företaget står där det står och praktiken i full gång! Har varit så mkt med allt annat så företaget har stått lite still men snart blire det ett ryck på den fronten (så man är klar när man ska!). Praktiken går för övrigt bra. Har trimmat tre hundar var av en jag gjorde näsan heeelt själv (blev jättebra och ägaren blev mkt nöjd).
Känns som att jag bara skjuter upp allting men vem fan trodde att JAG skulle hamna här? Med eget företag? Och flytta två gånger under ett år? Och ja.. Det har hänt en del sen jag planerade sist ;)

Ninjas träning går framåt och vi satsar på tävlingslydnaden nu i höst/vinter (ska vara klar för LK3 våren 2012) och startar igång sökträningen i vår! Spåret tar vi som det kommer då det INTE är någon favorit hos lilla brun. (Ninja är lite mer fullt-ös-medvetslös-typen.)
Agilityn ska vi också ta tag i i vår vilket betyder kurs och inmätning efter högändringen medium/lagre (hoppas såklart på att få en mediumhund. På senaste träningstävlingen trodde dom att hon skulle tävla i medium, tumme upp).

Planerar ju att få hem en chihuahuavalp i vinter, om det blir några valpar och någon som passar familjen! MEN, vet inte riktigt än så ska inte säga för mycket! Självklart blir man sugen när föräldrarna är fina och båda hundar med lite drag i, håller tummarna!

Planerar även tillökning i kelpieformat! Tillskottet kommer förmodligen under 2012. Har varit mycket fram och tillbaka, hit och dit om val av ras, men efter många timmars grubblande så känner jag att det inte finns någon anledning att byta ras om man hittat en hundtyp och ras man gillar och trivs med. Självklart finns det många raser man skulle vilja veta mer om eller kanske till och med ha i framtiden men när det kommer till kritan måste man komma ner på jorden lite och tänka VERKLIGHET. Rada upp för- och nackdelar, syfe, mål osv. Jag kom fram till att KELPIE passar mig bäst nu och jag är helt förälskad i rasen. Så nästa hund blir en kelpie, en AK.

Trimbord och en halv Ninja!

Ja, idag är min första dags som arbetslös och måste nog säga att jag slår rekord i kort arbetslöshet ;) Kanske inte, men åkte i alla fall (efter en välförtjänt sovmorgon) till Arbets Förmedlingen för att träffa en Marie! Väl där fick jag veta att jag minsan inte skulle prata med någon Marie utan gott kunde ta mig en lapp och sätta mig i kö som alla andra.. Efter 20 minuters väntan kommer Marie in i rummet och frågar om någon skulle ha möte med henne.. Jag har inte bokat något men hög direkt, tyvärr hade hon ett bokat möte med en annan så satte mig igen.. Efter ett tag kom hon tillbaka och berättade att hennes möte blivit inställt så fick följa med upp på hennes kontor.
När jag berättade varför jag var där och så så såg hon på mig med en underlig blick.. En sån där blick som gör att man tror att man blivit grundlurad och bara vill försvinna.. När man går in med för stort självförtroende liksom. MEN som tur var så var hon lugnare än mig och bad mig förklara allt för början och mer detaljerat - sålde hela min idé och praktiken var min! Nu är det bara massa kostymnissar som ska kolla så varken jag eller Lena är brottslingar osv.
Detta betyder att jag kommer att praktisera som trim&klippare på Arken i 2-3 månader för att lära mig, utvecklas och utbilda mig! Kommer under denna tid att kunna marknadsföra mitt företag på olika sätt och behöver inte oroa mig lika mycket om inkomst under första tiden eftersom jag både kommer jobba på Arken och praktisera! Hur underbart är inte det! Så som planen ser ut kommer företaget komma igång som MITT i vinter! Då är jag utbildad och fit for figth.. eller inte fight kanske mer.. Olydiga, ofriserade och smutsiga hundar ;)

My source of inspiration.

Har hänt en hel de (nu igen)! För det första så fick vi huset och ska åka och skriva på kontrakt ikväll! Vi kommer flytta in 1/11 och självklart är de de vi räknar ner till! Så om inget knas händer idag så flyttar vi in i ett litet hus på drygt 60 kvadrat med en egen liten gård 1 november :D Galet underbart! Väldigt gulligt litet hus som passar mig och resten av familjen superbra! Ska försöka ta lite kort ikväll när vi är där!

Förövrigt står det ganska jättestill med företaget just nu då jag måste vänta på utvärdering av praktik och praktik. Mycket nödvändigt men man vill ju bara igång igång igång (á la Tina). Har i alla fall mycket tid på mig att planera logga, marknadsföring, kurser osv.

På jobbet gör jag strålande framsteg, har trottsat min största rädsla - SYRSOR. Eftersom vi säljer sysror som mat till ödlor (och ibland för uppfödning) så måste man ju fånga dom.. Kan säga att det tar väääldigt lång tid att fånga 30 syrsor med pincet! MEN igår tog jag i min första sysra (efter att ha haft sammanlagt 9 veckor praktik och tre sommrars sommarjobb)! Och.. När man väl inte är rädd för dom är dom rätt roliga :D haha! Man får en typ adrenalinkick och kan inte låta bli dom! Nu när jag berättar det känner jag mig rätt äcklig men aja, kicken räcker bara över en dag så håll er lugn ;)

My new best friends, haha!

Igår skickade jag även iväg en lite pressent till Matilda, tjejen jag tränat drag med på distans! Duktig tjej som har lärt sig massor och varit grymt duktig fast vi tränat med typ 26-60 mils avstånd.. Duktig tjej som äntlignen fick lite belöning för hårt arbete :D (Sen berodde lite av de hela på ÖDET, jag lovar). Den har inte anlänt än som tänker inte berätta mer ;)

Sen måste jag ju än en gång skryta om min fina pojkvän.. Kom hem igår med fruktansvärd huvudvärk. Hoppade ner i soffan och såg på tv, orkade seriöst inte gör någonting. Och vad berättar killen då jo - Att maten är klart, disken är diskad, tvätten är vikt och att han går ut med hundarna. What more can you ask for? Skatten min <3

Ska väll skriva lite om vovvarna också! Moggies träning går framåt och ja, hon kommer behöva sin tid men det kommer bli mycket bra! Ninja har flugit fram ljusår i lydnaden sen Moggie kom! Har börjat träningen med framförgående, går finfint! Inkallning m. ställande är så snyggt att jag knappt vågar titta! Friaföljet är underbart och odjuret skäller/morrar i vinklarna av frustration att hinna med! Min bruna <3 (...Kanske dags att starta igång rutan igen?.. Min största fiende, haha!)

Längtar efter att få unna mig. Unna mig frisörbesök inklusive allt, shopping, att faktiskt gå på hundkurs SJÄLV och unna mig lite avkoppling på riktigt.. Lägga min hjärna är just nu antingen på eller på stand by, aldrig av. Kroppen är på högvarv nu när man har fler bollar än vanligt i luften - hus, företag, bil, hus och viktiga viktiga ekonomi. Tur att jag har världens bästa familj som ställer upp i alla väder. Mamma, pappa, hundarna och framför allt Rikard! Finaste killen som fixar och fixar medans jag spinner för fullt i full gas. Bästa killen i världen! Unnar mig  i alla fall lite av en kurs - Rikard håller skyddskurs för mig menans vi tränar Moggie! "..Och varför gör vi så? ..Och hur gör du när hon gör så?.. Och varför gör jag såhär?" osv osv. Det är viktigt att veta vad man gör och varför man gör det, såklart! Börjar bli riktigt grym på det är asså, IPOtjejen, höhö!

Idag har varit en helvetes dag på jobbet, på tok för mkt att göra och vaknade helt klart på fel sida.. Kan bero på att ajg försov mig.. Ingen bra start. Dagen blev dock betydligt bättre när jag kom hem till nytränade hundar och kramig pojkvän! Blev några avsnitt Vänner innan Rikard var tvungen att åka på jobbet.

Imorgon är jag i alla fall ledig, vilket betyder SOVMORGON! Ska ringa MittHem och förklara situationen och dessutom ringa husägaren och lägga fram vårt förslag! Håller tumarna så hårt jag bara kan (dom går nääästan av).

JUST! Kan även meddela att jag troligen har bestämt tiken som ska få bli mamma till min nästa valp, känner galet bra! Skrutten kommer i så fall i vår :) Mer info kommer!

Blev jobbet idag för att få klart nya reptilavdelningen, fint blire! .. Dock fick jag inte vara inblandad i de utan istället fick jag städa smådjursburar och.. mitt eget smådjurs bur.. Ninja hada brytit sig in fodersäcken och ätit.. En hel del. Det som kommer in, måste komma ut SYND bara att det inte kom ut under morgon promenaden. Det kom ut i buren på jobbet. SUCK. Fick i alla fall göra fint och skura i "hundrummet" på jobbet (Y). Efter att burarna var städade blev jag butiksbiträde och det gick finemang! Träffade världen underbaraste York och världens coolaste Aussie. Ibland är jobbet bra mysigt, när det innebär valpmys och valpinfo till duktiga valpköpare! UNDERBART.

När jag kom hem satt tre killar i soffan med chips, öl och nötter och spelade FIFA. Städat var det och maten var klar (även fast Rikard skulle på BiteLine, bästa killen). Tog datorn och fick värsta energiboosten när jag hade fått mail av Jens som hjälper mig med logga till företaget! Hakan i golvet och mungiporna över öronen! Värsta peppningen för morgondagens möten! Efter det blev det prommis med vovvarna! Har under mina drygt två månader inte mött någon i skogen övanför oss, men såklart idag, bara för att jag pratade med pappa så kom det två greyhounds i full fart! Mina vikingar till hundar frös helt som om det var två slembollar som kom flygande. Schäfrarna fattade aldrig vad som hände. Gick i alla fall bra och ägaren kom. Ramlade på arslet och gleeeeed i leran ner till en liten bäck, heja mig! Så fick gå resten av promenaden med brun lerig rumpa.. Snyggt!

NU är jag ensam hemma med vovvarna och ska duka av grabbarnas "uppvärmning" och sedan blire te och avkoppling, egoboosting och lite affärplanskrivning! Imorgon är en viktig dag, 10:00 ska man på AF och 18:00 ska vi kolla på huset! TAGGAD! ;)

/ Tinan

Idag har Rikard köpt och hämtat sin nya bil, en Renault Megane Sport Tourer från 2010. Riktigt fin och rymlig bil, blir nog bra! NU fattas bara en grind!

Har även fixat så vi ska få åka och kolla på ett hus! Japp det är faktikst sant! Ska man utbilda hundar och själv har två stycken så känns det som att hus passar bättre än en tvåa på fjärde våningen.. Och det känns ännu mer rätt med hus när man planerar att utöka flocken med småttingar.. Ingekul att måsta kissa nu nu nu och måsta vänta på att hissen ska komma.... hissen ska komma ner.... man ska komma ur bostadsområdet.... SÅ VARSÅGOD. Nja, tror inte det va ;) Ska i alla fall åka dit och kolla, sen får vi se vad som händer! Spännande är det i alla fall!

Har tränat dom första passen men projekthund Moggie! Tre lyndadspass och ett skyddspass har vi hunnit med (tyvärr ligger bilder och filmer på Rikards telefon och han är på jobbet). Första lydnadspasset var lite flackit och hon hade svårt att koncentera sig. Andra passet gick lysnade och och avarade bra på beröm och belöning. Tredje passet var med Rikard, skyddsärm och pisk liggandes bredvid planen.. Men efter lite regelinfo angående vad som är tillåtet och inte ("titta gärna på mig, inte på skyddsärmen" och "lydnad först, skydds sen"). Hon förstod snabbat att det inte fanns några genvägar och skötte sig utmärkt.
Moggie har en lång väg kvar till att vara en självsäker hund. Just nu är hon en rätt osäker tjej som helst av allt vi göra rätt och absolut inte vill göra fel. När hon blir osäker stänger hon helt av. Vi leker fram rätt betende och sätter upp tydliga regler. Jag tror att det är lättare för en osäker hund om det vet vad som är fel och vad som är rätt. Det har funkat för mig och dagens träning visade att det även var rätt för oss. Fick rikigt fin kontakt efter några vändor fram och tillbaka och hon apporterade till och med (någon hon inte alls gillar). Första gången vi testade apporteringen så ignorerade hon apportbocken från början till slut. Jag testade att sätta henne i rörelse med apporten i munnen. Hin fr apportbocken och jag joggar backåt. Gör jag såhär så joggar hon, utan att tugga och tveka mot mig och stannar jag så sätter hon sig fint framför mig, även när hon satt sig så håller hon apportbocken fint. BELÖNING. Efter att ha gjort detta 5-6 gånger kunde jag kasta apporen och hon hämtade den och kom tillbaka med den. Detta efter två träningar.
Gjorde även vårt första skyddspass idag! Riktigt kul och känns helt fantastiskt att ha en relation med en hund man känt i en vecka. I hennes värd är vi ett team - magiskt. Skulle lägga henne innan flyckt och varje gång så kikade och bak på mig en snabbis. För mig känns det bra att veta att hon vet att jag är med i hennes team, hon går inte solo. Hon stirrar inte på mig hon tittar bara bak som att "bra, där står du, jag är beredd". Och självklart är hon helt beredd när det är dags att dra på figg. Rikard berättade sen efter träningen att detta är inte "superbra" IPO-tävlingsmässigt men för mig var det MKT bra ;) IPOreglerna och jag har inte riktigt funnit varann, haha, men det var mitt första riktiga skyddspass i livet så vad kan man begära av blondinen?

Ninja har haft ont i magen idag så blev ingen träning emd henne, hon fick däremot förlja med på en rolig skogpromenad med resten av familjen! Tror att hon längtar efter att ha någon i sin egen storlek att busa med, schäfrarna blir lite för burdusa.. Hoppas det flyttar upp någon liten snart ;) HIHI..

Just nu har livet i en brant utförbacke.. Påväg mot botten.. Inget känns inspirerande, känns som att alla försöker hålla en på backen när man helst av allt bara vill drömma och skapa mål att sträva efter. Jag är trött på negativa kommentarer och negativa onödiga kommentarer. Jag lever mitt liv och jag tänker inte leva en dag utan att försöka göra det bästa jag kan av den. Jag vill jobba med något jag älskar, och jag tänker inte sitta och gnälla över att jag inte får det eller har det. Jag tänker se till att få det.
Förstår inte folk som bara gnäller, sånna som inte förstår att alla kan inte prestera lika mycket. Den perfekta världen då alla drar lika stårn till den perfekta stacken. Gott folk den finns inte. Vi sattes på denna jord med olika styrkor, svagheter, arbetesvilja osv, så hur skulle det någonsin vara möjligt att alla ska göra lika? Bäst att fråga sig själv om man är med i en, tex. hundklubb för att "alla ska dra lika strån till stacken" eller för att alla älskar hundträning och vill att fler ska finna den glädjen?
VI kommer aldrig leva i en "perfekt" värld, så det är lika bra att alla gör sitt bästa, jag är helt säker på att allt skulle vara så otroligt mycket bättre ifall alla bara gjorde sitt bästa, så länge alla som kan hjälper till.. Antar att det är jag som är i "the perfect world" nu men ja.. Tänken med inlägget var väll mest att upplysa det lilla problemet att folk är så fixerade på hur mycket andra tillför och att det handlar så mycket om prestation så man glömmer slutmålet. Varför kämpar vi? Varför lägger vi tid? Klipper vi gräset för att kunna gnälla på att "agilityfolket" inte tagit in sina hinder innan det ska klippas gräs? Har vi hundklubbar för att alla sporter som utövas på en ort ska utövas HELT var för sig? Blir vi medlemmar i hundklubbar för att träna med sina två kompisar? Och tränar vi hund för att ha folk att gnälla på, bråka med och för att träna bort förmågan att komunistera med individer av den egna arten?

I höst startar mitt företag. Det är ett stort projekt som jag kommer ta bit för bit. Jag tränar hund för att jag älskar hundar, hundmänniskor och för att jag älskar att lära mig och framförallt att lära andra. Jag bara älskar att se både min egen och andras hundar utvecklas. Utan hundarna i mitt liv hade jag inte vart någon. Jag tänker ta vara på den tid jag har med mina hundar, för för mig är det rent kvalitetstid.

Som sagt så har mitt liv en ordentlig svacka och jag gör mitt bästa för att kravla mig upp igen. Bara en månad kvar innan företaget ska vara igång. Och livet måste vara dåligt ibland för att man ska kunna ta vara på det riktigt bra stunderna. Gör en kopp te och sjunger för mig själv "Det här är mitt liv, jag lever min dröm.." Jag kommer aldrig att ge upp den drömmen. Man måste ha något att sträva mot, glöm inte.

/ Tinan

Har på senaste tiden varit något så otroligt valpsjuk. Helt galet? Jag har tittat på BCvalpar, WKvalpar, BTvalpar, chihuahuavalpar, mallevalpar och till och med funderat över schäfer? Huvudet är så laddad och fokuserat att jag inte vet vad som är upp eller ner och jag har ingen koll på priorieringar eller mål. Kände idag efter en kväll på agilitytävling att jag måste nog samla huvudet. Man kan inte ha hur många hundar som helst, punkt.
Vet bara inte vad det är med mig. Något inre behov av att ta hand om och pyssla om. Motivationssökande kanske?
Fick i alla fall en spark i arslet av mamma idag på lägret. Appellspår i Östersund, punkt. Imorgon blir det upp tidigt för att fara ut och lägga spår! (Blir nog en deltagare i kennellägret och inte åskådare som det först var tänkt.)
Vi kör på jag och bruningen, vi ha MYCKET kvar att ge. Söket lägger vi på hyllan tills 2012 för att hinna med oss själva.
Agilityn vet jag inte hur det blir med efter att planen om debut i helgen gick åt skogen på grund av löp. Måste kolla mer på det där. En lydnadstvå ska vi också hinna med innan vintern kommer, och ett förstapris med förhoppningsvis ;)

Ska börja kolla kullar för 2012 och vara noggran "för första gången". Inge mer spontanköp här inte, ska göra mitt yttersta för att hålla mig i skinet ;) Nog för att tålamod inte är min bästa egenskap..

Ibland måste man ta sig samman, så är det bara. Den här branschen är klurig som fan som ni säkert vet och ibland känns det meningslöst att leta, analyserna och fundera en massa eftersom man ändå aldrig kan veta vad man får. Hur bra än föräldrarna är och hur bra allt än verkar så blir det inte alltid som man tänkt sig. MEN man får väll göra vad man kan för att pricka in superhunden.

Mycket har hänt under juli månad - Har jobbat som en galning men har även fött upp hamstrar, köpt ett vardagsrum, tränat alldeles för lite hund, umgåtts med familjen (den större), fyllt tjugo (dock inte varit på systemet) och haft besök av Glenn. Företaget står på jäsning och växer och "bygger grund". Jag vill avslöja allt och det bara bubblar i mig av inspiration.. MEN, just nu kan jag inte göra någonting mer än att vänta, planera så gott jag kan och hålla tummarna hårt! Då jag kan berätta så kommer ni att få veta i alla fall :)

Har även fått ytterligare rum i lägenheten - Ett vardagsrum! Ny soffa, nytt bord, ny tv-bänk, nya kuddar och MASSA annat fint! Köpte även en såndär mysig LUDDE fäll på IKEA, mycket efterlängtad. Nu saknas bara en bokhylla och en säng åt hundarna! Nu när vi har ett vardagsrum så längtar jag något så oootroligt efter höst, vinter och JUL då det är mörkt och man får pynta! (Jag och Rikard ska ha en riktig julgran, men riktiga barr, hihi.)

Hamstrarna är vid det här laget 3 veckor gamla och det betyder att dom snart ska flytta härifrån.. Dom växer så det knakar och är supersnälla. Ninja vill (jag erkänner) äta upp dom och Rex är livrädd för dom. Lilla familjen.

Glenn är här och hälsar på, så just nu bor jag med två tonårspojkar.. Resten kan ni räkna ut själva. Ölflaskor, utlagda snus och strandade valar i soffan när man kommer hem från jobbet. Har även haft Rikards pappa och hans tjej Anna på besök, har varit grymt trevligt! Mycket kvalitétstid och massa god mat, gillas!

Nu ska det bli ändring på träningen för till veckan börjar Tyrannes kennelläger och jag hänger på mamma och Eva! ;) Dessutom blir det agilitytävling i helgen ;) 5 lopp på två dagar i Timrå!

NU är grabbarna ute med hundarna och jag förbereder mys i soffan med popcorn, film och annat mysigt :) Ha de gott!

Har hänt en del sen sist! Har jobbat rätt mycket, klirr i kassan! Hamsterbebisarna växer så det knakar och Ninja vaktar dom på fullaste allvar (folk tror att hon är hungrig men det tror inte jag). Rex tycker också att dom är intressanta!

Träffade även en "gammal" kursdeltagare sen pusselkursen och en "gammal" akademiare igår på arken. Skit kul, blev hel chockad och sprang ut på parkeringen för att jag trodde dom skulle åka, vilket dom inte skulle, dom skulle in i affären (psyko-Tina). Aja, kul vare iaf!

Har fått ett intressant erbjudande som jag ligger och klurar på nu! Ska bli kul att åka på möte på måndag! ;) Känner mig hemlighetsfull och lite galen, men det känns skitbra!

Planerar dessutom att åka ner med Erica (superduktig hundtjej från jobbet) till Forshaga för DRAGvecka på skolan, smider planer ihop om hur vi ska överta eleverna för en vecka ;) Snart kommer vi ner och kidnapppar er några lektioner, okej eller?

Mår förövrigt skitbra och stor trivs! Skriver igen på måndag efter mötena! ;) See you!

 

Var ett tag sen jag skrev och det beror på att jag jobbar som en tok och istortsätt bara jobbar, äter, sover. MEN idag är jag ledig och har firat det genom att ställa klockan på halv åtta åkte ner på stan för att gå på arbetsförmedlingen och lite annat. Blev lunch med mamma också som var i stan för att träna hund. Erbjöd mig att vara med men perfektionist som jag är tar jag en sak i taget. (Sök stod på deras schema och jag är i planeringsstadiet vad det gäller just det så hoppade detta pass och fokuserar på agility och lydnad i eftermiddag istället.)

Dagen har flytit på som jag vet inte vad, så på måndag ska jag på möte med ett bolag som ska hjälpa med med allt jag behöver veta angående egenföretag och annat viktigt + att vi ska skriva en affärsidé! Taggad till tuuuusen! Så ikväll blir det hundträning, bad och projektidé funderingar! ;) En lyckans dag! Ska även åka iväg till Arken för att hämta lite mat till hundarna och titta till mina småttingar (är fodervärd åt två hamsterhonor + ungar, en har inte fött sina en men jag hoppas att det är något där inne, hihi).

1 juni hände något helt galet. Något som fick mig att våga saker jag aldrig vågat men som även fick mig att slå av helt. En känsla jag aldrig haft förut.. Det känns inte helt rätt och det känns otroligt tungt.

Enda sen i vintras på skolmästerskapets prisutdelning, då jag delade ut motivationspriserna.. Sen den dagen har jag försökt förstå att det jag gjort med draggruppen har varit något bra. Och enda sen jag skrev reportaget till Brukshunden har jag förstått hur mycket det har betytt för mig. Jag har sällan gråtit så mycket som när jag skrev dom raderna.
Jag har fått mycket beröm för mitt arbete med alla grupper under hela året och det har hela tiden gjort mig grymt taggad och motiverad och inspirerad att fortsätta.
När det började närma sig student och vi började inse att det snart var slut. Ingen mer draggrupp, inga fler träningsgrupper och inget mer ForshagaAkademin.. Låter kanske lite överdriver dramatiskt men det kändes så.. Under min sista träning som ledare för draggruppen föll tjejerna i tårar och vissa grät hejdlöst.. Självklart kunde jag inte hålla mig men det blev ändå en mysg stund, vi hade ändå länge kvar kändes det som.. Men det fick mig ändå att börja fundera.. Hur mycket har detta betytt för dom här tjejerna om dom blir så otroligt ledsna då jag ska sluta träna dom? Det var över en månad till studenten?

Praktiken gick och vi kom tillbaka, hade en del plugg kvar men när allt det var över så sattes tårkanalernas förmåga på prov.. Grät nästan varje kväll i min ensamhet men visade inget..
Klassen anordnade en middag tillsammans med lärarna och jag och Li tog tillfället i akt och delade ut klasspriser, klassens hundförare, klassen ställer-alltid-upp osv. Blev ett mindre gråtkalas men alla hade ändå en leende på läpparna.

Efter det var det stopp. Inga fler tårar. Kommentarerna, den positiva feedbacken och uppmuntrande samtal strömmade in samtidigt att jag fick veta att jag skulle gå ut med betyg jag aldrig kunnat drömma om.. Helt plötsligt var det stopp i huvudet och jag kunde inte visa min känslor alls.. Stängde allt inne fast jag egentligen bara ville gråta av lycka. Men jag kunde inte. Balen kom, studenten kom..

Jag tror att jag inte ville acceptera att jag blivit en så ”bra person” som alla sa. Jag har aldrig varit den och trodde aldrig någonsin att jag skulle. Det är en sak att sträva mot något och det är en sak att komma fram. Jag trodde att jag skulle springa på ett löpband mot att bli en bra och uppskattad människa, och att bli någons förebild var något jag skrattade åt, aldrig.

När jag satt i kyrkan och rektorn läste upp motiveringarna för stipendierna och priset så ville jag inte förstå att det var jag.. Jag hade aldrig kunnat drömma om det och jag trodde aldrig att det skulle ske. När jag gick upp för sista gången och hämnade stipendiet för årets gymnasist så höll det inte längre.. Tårarna trängde sig fram.. Men fortfarande.. Efter några minuter var det över och kinderna torra.

Sen dess har jag förnekat att det hänt.. För mig själv.. Jag har otroligt svårt att acceptera att det är sant.. jag kan använda det i mitt CV eller i projektsyfte men jag har svårt att själv förstå vad det innebär. Jag hade aldrig kunnat drömma om att sitta i situationen jag sitter i nu.. Aldrig. Men jag är otroligt stolt och glad över det och den här sommaren kommer jag att ägna åt att förstå vad som hänt.

Och till min pojkvän Rikard, dragelever, lärare och vänner så vill jag bara säga tack. Jag har gått från att vara ingen till att vara någon. Jag är blivit någon och jag ät stolt över att vara den jag är. Tack för det.

 

(Jag kanske inte grät så många tårar den sista veckan vi hade ihop.. Men rädslan av att inse vad det var vi gick igenom var för stor och jag ville inte att det skulle ta slut. Jag trodde inte att jag var redo. Jag har funnit vänner som kommer att finnas med mig resten av mitt liv. Det som hände i Forshaga under dom här tre åren var det bästa som här i hela mitt liv. Ni är viktiga och ni är min inspiration.)

Skriver projektplan till tre stora projekt och hoppas väll på att någon ska nappa på något av dom! Skriver så datorn glöder och hoppas på det bästa. Har i alla fall bestämt mig för att boka in några dragläger i höst/vinter! Dragläger för nybörjaren eller för den som vill motionera! Har lagt ut lite krokar och hoppas få napp! Kommer förmodligen att "återvända" till Forshaga och ha läger också! Är ju personligtränare til några i lydnad och drag så måste göra mitt jobb även om vi bor ifrån varann! Mina stjärnor!

Jag vet att få unnat att få jobba med det man tycker är roligast i hela världen.. men vad är det som säger att jag inte skulle kunna vara en av dom? Jag kommer att satsa allt jag har för att få göra det jag tycker mest om: Jobba med hundar och människor, se hur dom utvecklas och se dom komma närmare varann! Jag älskar det jag gjort på Akademin och under tiden efter studenten har jag förstått hur stort det var och hur mycket vi vann. Jag är grymt taggad och med tre projekt borde något gå i land, mer eller mindre! Jag kommer i alla fall att göra mitt bästa.

I’m always pushing myself to the limit making sure I stay ahead
You made me who I am, from the words you said

Börjar få rutin i staden S. Andra kvällen ensam med hundarna då Rikard jobbar natt. Känns otroligt skönt att "falla på plats". Äter bra, sover gott och rör på mig! Just ikväll har jag otrolig huvudvärk men antar att det beror på värmen..  Jobbet rullar på bra och jag känner att jag har en del att ta igen teoretiskt sätt men man lär sig något varje dag! Har ett projekt som jag gärna vill utveckla så kan ta ett snack med lite folk och sedan försöka sätta mig en kväll och få ner de hela på papper.. Igår kändes det omöjligt då idéerna är många och viljan starkare än någonsin.. Är i alla fall ledig både imorgon och på måndag! Skönt! Ska försöka ta mig lite tid att planera ;) Lär ju inte direkt få mer tid när schemat bara blir fullare och fullare för varje dag som går (vilket jag såklart också är glad för!)

Ska i alla fall tävla lydnadskl.1 på måndag med Ninja och hoppas få 1an avklarad! Sen blir det lite paus i träningen tror jag.. Blir för mycket med jobbet nu i början, stor omställning.. Kommer träna pressition och sånt pet nu och motionera! Få se när jag får tillbaka orken! Just nu är det svårt nog att få ihop allt annat, träningen hamnar i andrahand. Blir mest motion och mys.. Ge mig en månad så är jag back in the game!

Försöker smälta allt som har hänt den senaste månaden men det går trögt.. Svårt att förstå och stvårt att acceptera.. Har nog svårast att förstå vilken otroligt bra människa jag har utvecklats till, för jag tycker fasktiskt att man får säga så. Man får vara stolt över sig själv och tycka att man är bra, och man får säga det högt. Jag är grymt glad över min tid i Forshaga och utan den vet jag inte vem jag hade varit eller vad jag hade gjort. Det jar vet är att jag knappast hade mått lika bra som jag gör nu och att jag knappast hade gått ut med dom priserna, stipendierna och betygen. Nöjd är jag i alla fall, så långt har jag kommit i insikten men ja.. Det tar ett tag att förstå och acceptera.

Har i alla fall börjat jobba och har jobbat två dagar! Första dagen blir världens fyspass - bar flera hundra kilo hundmat fram och tillbaka, upp och ner på hyllor.. Andra passet blev det burstädning och djurmys (klippte även klor på en stor fågel, coolt haha). Känns skönt att vara igång då man dessutom ha ett superbra jobb men massa trevliga och roliga arbetskamrater! Skitnice!

Hundträning har varit en bristvara på slutet så hoppas på att kunna dra igång snart när lugnet lagt sig lite.. Fortfarande sjuk och otroligt trött efter den jobbiga sista månaden i skolan.. Har inte tillåtit mig själv att koppla av så har en del att ta igen..

Nej, nu blir det Sverige och EM-kval i sängen med en stor kopp te, imorgon är jag ledig och då blir det tvätt och hundträning! Ska även utforska området NACKSTA ordentligt ;) Ha de bäst!

(Ser btw fram emot inomhus hall med konstgräs i vinter, hihi! AGILITY & LYDNAD!)

Då var man framme i Norrland och har börjat andas ut lite.. Studenten blev bättre än jag någonsin kunnat förväntat mig, helt underbara vänner, familjen och fint väder!
Började dagen med att vakna vid 5 och oroa sig över att inte komma i tid osv. Senare kom Sofie och vi började jordgubbsätningen och drog efter det ut på ghettot för champangefrukost! Klasen smalades för sång, skumpa och jordgubbsmys! Vid den här tidenv ar det fortfarande skitkallt och ingen sol syntes till.. MEN då vi kom bort till skolan hade fikat och skulle fotas sprack det upp och solen kom fram. Efter att ha proppat i sig tårta och skrivit i 26 mössor och gråtit någon tår bar det av till kyrkan. Väl där kändes det ganska jobbigt och känslorna bubblade när lärarna delade ut betygen på rim. Efter det var det stipendieutdelning.. Har nog aldrig någonsin i mitt liv varit stoltare över mig själv.. Tar studenten med två stipendium och ett pris.

Royal Canins hundtränarstipendie
Ett stipendie som delas ut varje år till en duktig hundförare-/tränare.

Idrottsskölden
Ett pris som skolan endast delar ut till personer som verkligen gjort skillnad. Jag fick det eftersom jag jobbat så hårt med grupperna på skolan och då framför allt med draggruppen. Aldrig någonsin har det vara så många på akademin som har sportat och tränat och aldrig någonsin har SKol IF varit så aktivt. Jag tycker att det är otroligt kul att jag blev tilldelad detta pris eftersom jag håller på med hund och förmodligen är det första som fått priset genom hundträning. Är otroligt stolt och kunde inte vara nöjdare just nu! Min fina, fin draggrupp! På den här länken kan ni läsa om priset.
(Pappa som är idrottsnörden nr.1 blev även han ooootroligt stolt ;D)

ForshagaAkademins Stipendie för Årets Gymnasist
Ett pris som delas ut varje år till den elev i årskurs 3. Alla fyra linjer kommer tillsammans överrens om vilken elev som får detta stipendie. Ett Det stipendie som fick det att brista, tårarna sprutade och jag fattade inte att det var sant. Om jag var stolt innan så var jag det gånger tusen vid just då! Att gå upp och krama om rektorerna och höra hur stolta som var och sen gå ner och krama om mina underbara lärare.. Underbart!

Min klass och många andra 08-11or har gjort dom här tre åren till dom bästa i mitt liv och vi kunde inte ha avslutat det på något bättre sätt! Ni finns alltid hos mig och jag älskar er nu och föralltid. Tack vare er hämtade jag hem två fina stipendier och ett otroligt fint pris. Tack vare er, Rikard och draggruppen är jag on top of the world! Kunde inte fått en bättre start i livet, ni är bäst!

Till alla tvår. Fortsätt som ni gjort och håll grupperna vid liv! NI kommer att fixa det hur bra som helst! Kommer sakna er galet och gråter fortfarande floder när jag hör eran sång från Kolmården. Ni är fina <3

Till alla ettor. Att ni fick den star ni fick på den här skolan ska ni vara otroligt glada för! Jag hoppas att ni för trenden vidare och Tar hand om de nya ettorna lika bra som vi tog hand om er! Kör hårt med alla grupper och våga! Ni är grymma <3

Nu sitter jag i min och Rikards säng och ska snart dra iväg på en underbar promenad i skogen med hundarna! Lägenheten börjar få form efter shoppingen för nästan 6000:- igår.. Kommer bli så fint, så fint! ;) Bilder kommer när det börjar bli klart, hihi!

Sista skoldagen.. Efter 14 år i skolbänken så är det slut. Nästa vecka glider vi igenom med fika, sång, hundträning och packning! Älskade hundsport 08-11, fan vilka underbara tre år vi har haft. Har lärt mig så otroligt mycket under dom här tre åren, inte minst om mig själv! Kan inte tack er tillräckligt och jag ska verkligen göra mitt bästa för att den här 1,5 veckan ska bli bäst!

Som sagt sista skoldagen idag. Började med att gå upp vid 7 för att gå en tur med vovven innan man skulle iväg på nationella. Kommer dit helt utan förhoppning utan press på mig själv. Satt med provet i 3,5 timmar och kämpade som fan för att fixa de.. Fan för att ha läst den svåraste kursen i ens liv i ett år och sen få IG i den?! Aldrig.
När jag kom ut ur klassrummet var hjärnan helt slut.. Men snabbt på igen då Jessica skickat ett skumt sms.. Ringde upp och fick veta att vi var tvungna att flytt aut ur vår lägenhet idag pga vattenläcka/mögel.. Suck tänkte jag som ska flytta igen om 1,5 vecka.. När jag kom hem kastade jag i alla fall i mig lunch och medans jag smälte maten/packade fick jag ett mail av matteläraren Håkan: